Maliinskii

Då var väl den dagen här antar jag, den jag har vetat skulle komma nån dag. Trodde väl aldrig att det skulle kännas såhär. Har ju trott att jag har längtat efter idag, att det inte alls skulle kännas så jobbigt. Jag menar, det har ju varit jobbigt och hemskt varje dag de senaste veckorna. Trodde att det skulle bli en befrielse, men oj så fel jag hade.

Minnesbilder från tidigare år dyker upp hela tiden. Vi har ju haft det så bra. Vi gjorde varandra så lyckliga. Var tog de stunderna vägen? Var tog de personerna vägen som älskade varandra över allt annat? Dom finns ju  någonstans inuti oss.

Får väl se vart det här leder. Vad som kommer hända nu. Kommer vi kunna fortsätta ihop eller ska vi låta varandra gå?

Jag älskar dig Henrik. Mer än jag trodde. Om det slutar här så tack för alla åren jag har fått med dig.